iEvighet

Nej.. Varför blir jag inte ens förvånad längre? Jag kännde på mig, att det va för bra för att va sant. Jag och min jävla tur! Åt helvete!! Gud vill att jag ska va ensam och olycklig, börjar tro det, eller jaa, det har jag väl förstått ganska länge nu :(
Men va ska man göra liksom... Jag orkar inte..

Först kommer du, och allt känns så rätt, så bra det bara kan bli. Sen plötsligt försvann du. 2 månader inget ljud, vet varför och det fanns en bra andledning. Jag gav upp, gick vidare tänkte på annat. Sen kom du igen, och dum som jag är hoppades jag lite, inte mycket men lite. Det där lilla fick mig iaf glad för en liten stund. Sen nu på morgonen slog det ner igen. Du försvinner ännu en gång, och ännu längre bort... Vet inte varför men det finns vissa som gör en extra glad, en person som fastnar.. Du är en sån..

Jag har iaf lördag att se framemot.
Imorgon.
Vill inte släppa dig...
Men jag måste..


Idag är jag ledig vakna och kände mig glad, slipper jobba idag, ska ju jobba helgen och helgen skulle bli bra trots det. Nu vet jag inte om den blir det. Men va kan jag mer önska än lycka åt dom jag håller av.
Nu ska jag och Zeke åka och handla, försöka tänka på att annat, att det inte kommer gå jätte fort :(